Har Finland världens bästa nya skola eller gamla skola?

Bakom frågan står Marco Steinberg som talade till Sitras Uusi koulutus-foorumi senaste vecka. Rubriken för hans inlägg, Omöjliga utmaningar är början på något nytt, kan låta uppmuntrande i dessa ekonomiska tider då vi söker nya lösningar och strukturer. Marco menar att vi inte i det oändliga kan bygga på och förbättra det gamla utan att vi måste börja bygga nytt från grunden.

Och visst låter det befriande? Hur skulle skolan se ut om vi startade om? Vilken roll skulle läraren ha? (Någon form av skolbyggnad och lärarfunktion hade vi väl ändå kvar?) Jag är inte så säker på att vi sparade dagens ämnesindelning och styrning via timfördelning - ett tyskt arv från svunna tider, enligt docent Jari Salminen.

Det är osannolikt att Marco får som han vill men om vi skapade en bild av hur lärandet ska ske 2025 så skulle det vara lättare att med små steg närma sig målet.

Till exempel bör vi ta ledarskapets uppdrag på allvar - både rektors och skoldirektörens uppdrag. Det finns nämligen riktigt dåliga rektorer eller vad sägs om rektorn som lanserade "siisti vihkotyö" som läsårets tema och anslog skolans fortbildningsdag till att städa i skrubbarna? Inte riktigt 2014 enligt mig.

Ledarskapsseminariet som CLL och Palmenia arrangerade på Educa förde med all tydlighet fram att den finlandssvenska rektorn klarar sig bra i nordisk jämförelse. Det relationella ledarskapet, som kännetecknas av ett mellanmänskligt förtroende, är starkt närvarande i Svenskfinland och syns i hög trivsel, lojalitet och gemenskapskänsla. Bland annat det här kombinerat med höga inlärningsresultat fick dekanus Petri Salo att utnämna den finlandssvenska skolan till världens bästa skola - gammal eller ny förblev osagt!

Framtidens grundskola?

Minister Kiuru startade projektet Framtidens grundskola för ca ett år sedan som en reaktion på sjunkande Pisa-reultat. Politiker och experter engagerades och arbetet delades upp i arbetsgrupper. Projektets slutrapport är under beredning och flera goda förslag är på kommande under våren.

Sitras Uusi koulutus-foorumi diskuterar framtidens utmaningar för hela utbildningssystemet: vad behövs i arbetslivet, vilka kompetenser tryggar landets konkurrenskraft, hur förnyar vi utan att slänga ut det goda mm.? Arbetet genomförs under ett halvår och avslutas före midsommar.

Jag har förmånen att vara delaktig i båda dessa framtidsgrupper och visst är arbetet intressant och givande men - det som effektivast kan förändra grundskolan de kommande åren är den pågående läroplansprocessen.

De nya läroplansgrunderna innehåller tre avsnitt som jag vill lyfta fram i det här skedet av den lokala processen:

• mångsidig kompetens som mål (3.3)
• principer för utvecklandet av verksamhetskulturen (4.2)
• helhetsskapande undervisning och mångvetenskapliga lärområden (4.4)

Hur hanterar vi kompetensmålen lokalt, per årskurs, i de olika ämnena? Vilka förändringar behöver vi göra i vårt sätt att arbeta för att möte de nya behoven, för att utvecklas till en lärande organisation? Hur vill vi jobba ämnesintegrerat och utgående från elevernas intressen?

Jag hoppas alla rektorer tar sig an utmaningen att processa dessa teman med sina lärare och på så sätt skapa framtidens grundskola. Jag tror inte det finns en annan väg.

Vad händer med andra stadiet?

Någon har kallat det den största förändringen sedan grundskolans införande på 1970-talet. Orosmolnen är många men egentligen är varken finansieringsreformen eller stukturreformen principiellt dåliga - det som kan göra riktig skada åt andra stadiets utbildning är den minskade finansieringen, upp till -15-20 %.

En finansieringsmodell som belönar god genomströmning och placering i arbetsliv eller fortsatta studier och beaktar tillgängligheten för studerande är inte dålig för de finlandssvenska yrkesinstituten eller gymnasierna. För yrkesutbildningens del är också strukturreformen hanterlig: att förena de finlandsvenska krafterna för en kvalitativ yrkesutbildning på svenska också på sikt då resurserna minskar bör vara möjligt både i väst och i syd. Svårare blir det att skapa samförstånd och förtroende mellan kommunerna då det gäller gymnasieutbildningen: oron för det egna lokala gymnasiet kan lätt bromsa en fungerande regional lösning. Det viktigaste får inte vara att bevara allt såsom det ser ut idag utan att också för gymnasierna skapa strukturer som möjliggör god utbildning i framtiden.

Jag delar mångas oro för nedskärningarna. Jag oroar mig för större undervisningsgrupper och minskade resurser för utvecklingsarbete och kreativa lärmiljöer. Jag oroar mig för lärarnas arbetsmotivation och skolornas attraktivitet - både ur studerande- som personalperspektiv. Men jag oroar mig framför allt för att vi får mer självstudier, mer inlärning i arbete och mer erkännande av kunnande - av ekonomiska orsaker! Måtta med allt, säger jag.

Vi behöver samarbete, tillit och en öppen dela-kultur för att hitta lösningar som är bra för de studerande i hela Svenskfinland!



 Hos Colombias största yrkesutbildare SENA.

Vad handlar det här om? Läs UKM:s pressmeddelande:
http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2014/12/Jarjestajaverkko.html?lang=sv